Daniel Malpica

Vi känner en närvaro som är mäktigare / som ett akvarium för våra
dikter som är fiskar / Hur många gånger ville vi greppa stjärnorna
på det enklaste sätt / utan något oväsen alls för att fästa dikten
mellan båda himlakropparna / som om det bara rörde sig om att ”visa” med ordet
/ men i dessa dagar segrar bara kärleken och de numeriska dikterna
faller sönder en efter en / Trots det / har jag inte slutat att skriva / trots
det / har jag inte slutat att inta dina läppar / i gesten som läsaren gör när
den läser tyst för sig själv / Kanske läser jag dig i den här raden / för
det sägs att något händer när en går över den gränsen. / Det vore fruktansvärt
att aldrig föreställa mig som ett svar ”på” / eller våga smaka på en
diskurs som är min egen / min / överdrivet min / men ett blad har
båda sidorna / i vecken skapas nya begrepp och retoriken
om sakerna kommer inte att vara nog, som muren på vilken den vilar /
Sedan länge visste du det Girondo / verkligheter som överlappar verkligheter
/ Per aspera ad astra / Veck på det mest invecklade sätt / origami
för ordet / broderskap och kulturernas mimesis för i universum
en enda moder / Något måste vara annorlunda / vi växer upp bland
klassikerna, de grundande och individen närliggande / inte bland de
förlegade monumenten / odelbara / jag menar det historiska jagets /
utan nuets sinnliga element / det nu levande livets / En
eftermiddag / på gatorna i den där helt döda staden gjorde jag en
pappersamfibie av utskriften av ett protokollenligt speech / Darío, när han
betraktade mig, sa – Vet du, / när jag kom hit / och nu när jag ser dig
forma bladet med en sådan enkelhet / sa mig något att vi var
tillsammans i en annan tid … / och / innan vi gick på de här gatorna / innan
jag mötte dessa spökens kullersten / hemma hos mig
/ drömde jag att någon gjorde pappersvikningar / då upptäckte jag
att jag hade drömt dig / Jag vet inte Darío / det finns personer som vi inte känner
förrän vi hittar på dem …
/ Efter den här punkten är narrationen inte
längre möjlig och vi fortsätter med dikten. /
Kosmos för döden / Kaos för förnyelsen /
Så hur kommer det sig att ett tvådimensionellt objekt får den där tredje vinkeln? / Ändå är det möjligt att härleda verkligheten av något som vi inte ser /
Varje dimension uppfattar världen i relation till
den påföljande dimensionen: / linjen uppfattar bara punkten / bas och höjd
uppfattar linjen / den tredje dimensionen betraktar omgivningen tvådimensionellt
och förstår bara sig själv, jag upprepar, genom härledning; /
som på den tiden då vi rörde oss på vår platta jord och
ändå kom fram till samma plats / en linje som blev en cirkel
/ en cirkel som blev en sfär … / och det hänger på dig att den här dikten
får djup / och poeten-läsaren och poeten-författaren vi
blir rymdorigamister / som reser till språkets innersta / till
maskhålen som vrider sig i pupillerna som en
fråga / origamister på ordfarkoster / i fusionen och
dekonstruktionen av symboler / Allt ger näring och hänger samman / varje
sak är som ett ”som”
/ och den grundläggande
konstruktionen i den här dikten kommer från
science fiction: / X-Wing / Men roligare än att kategorisera
/ är det att anta att de existerande elementen är som bitar i en möjlig
ny sammansättning / teknologiska under / litterära under som fortsätter
spiraling & spiraling / sekundära / cykliska utan att komma tillbaka till samma
punkt / På något sätt / i det här skedet av universum / verkar
alla former att bidra till formens förstörelse / till upplösningen i sökandet
efter den beständiga jämvikten / den här texten dekonstruerar, återförenar,
anammar och fragmenterar / Rymdorigamister sa jag / som i de där
sångerna där rösterna smälter samman tills de bildar en klibbig massa /
fullständigt irrationell / men laddad, samtidigt, med information /
Jag återvänder till dig Darío / jag återvänder till dig som en resurs / Bland drömmar och
verkligheter finns en oändlighet av veck / från ordet / som
namnger / och förvandlas: / [摺紙] / pappersvikning / origami-teori / Så
är det / jag återvänder till dig för att nå andra / för att namnge dem / för det är nödvändigt
att poesin får plats bland vetenskaperna […] för vetenskapen och poesin är inte,
om du undersöker dem noga, något annat än ett exakt namngivande …
/ ja, att återta den
där Bibliska idén om skapelsen genom ordet / men, när allt kommer omkring
/ är det här inte ett blad / det är något annat / och de här sakerna kommer alltid att lyda
under dina nycker och under nyckerna som löser upp kanterna /
på pappret om du vill det /

Ur ”Det skrivs med X” (Se escribe con X, opublicerad)

Dikten publicerades i Provins 4, 2016.